Den här pojken Algot heter han, han är 2 år nu i December.
Han är min glädje rakt igenom. Jag kan inte ens beskriva med ord hur mycket det betyder
att jag har fått en chans att finnas med i hela hans liv. Men att ett barn, ett barn som inte är ens eget trodde jag aldrig skulle kunna ha en sån stor betydelse i någons liv. Han har så mycket att ge, de skriker lycka om honom.
När man knackar på dörren och han hör att det är jag så kommer han springandes och
hoppar och far och skriker OONNNA NNNAAA! Han kramar mig ibland & vill alltid upp
i famnen när jag kommer. Den känslan att få en sån uppskattning den ger så mycket.
Om ett barn som inte är mitt kan ha en sån stor betydelse för mig, att ett barn som inte är mitt
kan ge mig så mycket glädje inom mig tänk då va mitt egna barn i framtiden kan ge..
Jag har så mycket kärlek att ge mina barn när ja får dem, så mycket kärlek som jag aldrig
fick. Jag försöker ha Algot & Ella runt mig så ofta jag bara kan, för då mår jag bra.
Jag ger min pokjvän all min kärlek & energi, men endå finns det så otroligt
mycket mer kärlek och energi kvar och de får barnen. Jag är lyckligt lottat.

Fy, det var den värsta natten i mitt liv. Jag vaknade upp och hade såna sjuka hallucinationer och när jag kollade in i teven så var de som att jag levde i den världen som var på tv:n. Jag såg människor i rummet och jag blev så fruktansvärt rädd & förvirrad, allting snurrade. Jag ropade på mamma. När hon in i rummet spydde jag ner hela ena sidan av sängen & sa ''Mamma de står två okända personer brevid dig''. Det där är något av de vansingaste sakerna som hänt i hela mitt liv. Jag var nykter jag var ingenting! Hoppas att jag aldrig mer får uppleva det :o Jag minns dock ingenting men mamma berättade nu när jag vaknde ;o

Har du upplevt hallucinationer någongång?

De senaste dagarna & nätterna har jag gjort allt för att slippa vara hemma och slippa sova ensam. När jag vaknar åker jag hemmifrån ganska snart om jag inte har Marcus här och på nätterna ser jag till att alltid ha sovsällskap de vill säga Marcus. Det har börjat hända märkliga saker hemma hos mig & mamma. Saker rör sig, fönstren smäller & tunga föremål tappas i golvet under natten. Mina ena katt är livrädd för köket & spottar & fräser så fort hon kommer i närheten, att sova ensam och känna att någon smeker din rygg är inte någon speciellt skön känsla.
Och en kväll när jag & marcus satt i sängen och kollade på tv, så kom det ett konstig ljud ifrån min dator,
då satte den på sig utav sig själv & gav ifrån sig konstiga ljud och efter ca 1 minuter stängdes den av igen.. 

Jag vet att det låter sjukt & påhittat, men jag har varit med om detta i min & mammas föredetta lägenhet, då de var ungefär samma saker som hände. Vi har nu bott i den nuvarande lägenheten i ca 4 månader men det är först nu som allting börjar hända.  Mamma säger till mig att det är ren inbillning & att jag bara får för mig saker för att jag ibland inte mår så bra. Men allvarligt? Inbillar sig katten också?

Nu undrar jag, har någon av er varit med om detta tidigare, Isåfall vad gjorde ni åt saken?